Svenskar är dåliga på engelska

Vi svenskar har ju en uppfattning om att vi är väldigt bra på att prata engelska. Och får ofta höra det när vi är utomlands. Men jag tror det där är lite av en myt.

Det är nog ingen tvekan om att svenskar är goda konversatörer på krogar, i taxibilar och i receptioner på hotell. Vi anammar antingen en amerikansk eller brittisk accent och vi gör det i allmänhet ganska bra. I sociala sammanhang kan vi svänga oss rätt snyggt och får därför höra att vi låter som vilken anglosax som helst.

”You have subtiltles in the movies in Sweden. So you are used to hear English.” får vi bekräftat.

Men efter att ha jobbat i Afrika i drygt två år och sett allt från politiker till diplomater och turister röra sig i många olika sammanhang har det slagit mig hur ordfattiga svenskar ofta är när det kommer till engelskan. Människor från andra icke engelsktalande länder bär ofta en tydligare klang av sitt eget språk i engelskan, men de kan ofta argumentera och förklara med en betydligt större ordrikedom än vi svenskar.

Jag har sett ledande svenska befattningshavare tappa all sin pondus och trovärdighet när de är i engelskspråkiga sammanhang och jag har sett träffsäkra kvicktänkta diplomater krympa ihop till försiktiga smilande typer när de skiftar över till engelska.

Det kan vara så att vi är lite förförda av vår självbild, som tyvärr verkar bygga på att vi kan sladda runt lite snyggt i luftiga sociala sammanhang på engelska. Där det inte krävs mycket mer än att locka fram ett skratt. Men när det kommer till att resonera, stå för vår ståndpunkt och exemplifiera och övertyga. Då är vi lite…lost.

Och det är förstås ganska allvarligt. I alla fall när det kommer till människor som i yrket ska representera Sverige. Diplomater blir utestängda från viktiga nätverk om de uppfattas som en aning tappade. Politiker kan inte framföra en svensk linje med trovärdighet om de inte har ett fullgott ordbatteri. Och en profilerad företagare som skriver mängder av mejl på stapplig engelska i affärssammanhang lär nog inte hamna först i investeringskön.

Carl Bildt låter precis likadan på svenska som på engelska. På gott och ont kanske. Men faktum är att han är konsekvent i alla fall. Det är inte så att han framstår som någon annan när han talar engelska. Det är inte hans uttal utan hans ordförråd som ger honom självförtroende.

Jag är helt övertygad om att vokabulär och formuleringskutym är långt viktigare än att glassa med en accent. Och jag tycker att vår uttalsfixering går att spåra även i Sverige. Vissa dialekter, sociolekter och personer med utländska språk i botten blir diskvalificerade på grundval av deras språkmelodi. Inte på grund av innehållet i vad de säger. En avskyvärt ytlig urvalsprocess i grund och botten.

För trots allt är språk i grunden bara ett verktyg att uppnå ett syfte i ett givet sammanhang. Stil och ton är givetvis viktigt, men tvingas man reducera sitt intellekt eller begåvning på grund av språkbytet lär ju folk ändå inte lyssna särskilt länge ändå.

Annonser

Fängelseväntan, söndag morgon.

Vi sitter ett gäng utanför ett av Nairobis största fängelser i väntan på att våra namn ska bli uppropade. Jag har angivit namnet på den 18-årige svensk som gripits misstänkt för samröre med al Shabab.

”Anders! Ripas! Jeewhon!” hojtar vakten och menar mig.

 

Fängelse

 

Jag går in til besöksrummet. Det är nedgånget och genom ett antar tjocka dimmiga plexiglas stirrar skrämda blickar ut. Jag ropar ut namnet på den gripne svensken, Men ingen svarar.

Efter ett tag dyker det upp en man bakom plexiglaset som säger att han kan hitta den jag söker om han får pengar till ett glas mjölk. Det får han.

Men istället för att komma med den gripne svensken, dyker han så småningom upp med en tysk fängelsepräst vid namn Karl.

”Det finns 3000 fångar här inne. Det kan vara svårt.” säger prästen och klottrar ner namnet på en papperslapp ovanpå Bibeln.

Just när jag är på väg att ge upp kommer en ung svensksomalisk kille fram till luckan.

”Tjena!” säger han glatt. Han är klädd i gul/blå träningsjacka och ser ut att må bra.

Enligt den unge mannen är gripandet av honom ett misstag. Han förstår inte varför, men utredarna har sagt till honom att han inte är misstänkt längre.

”Hälsa min tränare att jag mår bra.” säger han.

I morgon tas hans fall upp i rätten och han är övertygad om att han släpps.

I Kenya genomförs just nu massgripanden mot somalier i jakt på illegala invandrare. I den gruppen tror polisen att många terrorister finns. Det kan vara så att den unge mannen svepts med av denna arresteringsvåg.

”Jag fattar ingenting. Jag vill bara åka tillbaka och träna igen.” säger han innan vi skiljs åt.

/Johan Ripås, Afrikakorrespondent i Nairobi

 

 


Sheikh Makaburi, clip from Swedish TV. ”I am on their list to be killed”

From my interview with Makaburi recently. Tonight he got killed.