Polisen i Nairobi tog mig

Sådärja!

Så åkte jag fast för polisen i Nairobi.

”You have been creating a third lane” löd anklagelsen.

Saken var den att jag smet förbi en kö som skulle svänga vänster. Jag skulle rakt fram. En polisman hoppade in och satte sig i bilen och bad mig åka bort en bit till ett skogsbryn.

”Jaha” sa jag.

Han började med att förklara att jag just lamslagit hela Nairobi med mitt vettlösa körande. Hur skulle det se ut om alla…

Men när han väl klarat av sin förmaning, som var både stringent och i vissa delar även korrekt började han sväva på målet. Jag skulle nu behöva åka in till stationen för att betala böter förstod jag. Men det fanns tydligen en valmöjlighet, som han inte riktigt mäktade med att klämma fram vad den bestod av. Men eftersom mutor inte är min kopp te valde jag att konsekvent missförstå honom.

Jag talade om för honom att jag mer än gärna åkte ner till polisstationen och gjorde rätt för mig. Hade jag klantat mig, så hade jag. Även om det inte var min mening att ”create a third lane”. Men det där med att åka ner till polisstationen började beskrivas som allt jobbigare. Till slut drog han i med att jag skulle behöva betala 5000 svenska kronor, få bilen beslagtagen och i princip sys in i väntan på utredning.

”Jaha” sa jag.

Jag förklarade för honom att det var väl bara att åka då. Men det visade sig att vi av någon anledning skulle vara tvungna att åka till en polisstation som låg väldigt långt bort, istället för den som låg runt hörnet. Han blev alltmer tydlig på punkten att jag kanske borde välja ett annat alternativ. Men jag sa att det lät helt okej, jag följer lagen.

”What would the police in your country do?” undrade han. Vad det nu skulle ha för betydelse vad Nackapolisen skulle sagt om jag hade skapat en “third lane” utanför Ica Maxi.

”What would they ask?” fortsatte han.

Nu började jag plötsligt misstänka att han inte alls var ute efter en muta. Utan tvärtom om. Han ville kanske helt enkelt att jag skulle föreslå en muta för att få tillfälle att läxa upp mig och säga att så kanske vi gör i där jag kommer ifrån, men inte Kenya! Det är inte helt ovanligt faktiskt. Så jag tänkte att vi skulle gå halva vägen var. Jag föreslår nästan en muta. Men bara nästan.

”So we have to go all the way to the station i Parklands?” frågade jag och försökte låta menande och dubiös. Han nappade.

“The same procedure goes for everyone. No one is above the law. This is how we do it in Kenya”. Min fråga hade uppenbarligen förlöst honom. Dödläget var brutet och han kunde gå vinnande ur striden. Han hade fått klämma till en västerlänning som åker runt och skapar egna körfält och mutar till höger och vänster.

”But maybe we can forgive you.” Avslutade han nobelt.

Så ringde han på mobilen till en kollega tjugo meter längre ner på gatan och hux flux var jag förlåten. Så kan det gå.

---