Den lille åklagaren på axeln

Jag hamnade ofrivilligt i ett börsforum på nätet en gång. Min sökning gällde hur människor använder sina mobiltelefoner för att surfa. I börsforumet trängdes männen med de dyraste och senaste telefonerna. De köpte och sålde aktier, derivat och råvaror med sina telefoner. Eftersom finansmarknaden aldrig sover och tekniken är mobil kunde dessa män sköta sina affärer från sängen, bilkön, krogen, frukostbordet, biktbåset…eller åtminstone golfbanan.

En av männen berättade att han alltid gör en skanning över börslistorna när han går på toa nattetid. Han skrev:

”Det är perfekt att kasta ett öga på terminshandeln när man sitter och kissar”.

Det blev plötsligt helt tyst i forumet. Om det nu kan bli det i ett nätforum. Han hade helt uppenbarligen trampat i klaveret och avsevärt brutit mot etiketten. Svaret från en av hans börskollegor var bräckligt undrande. Det löd:

”Sitter du ner och kissar?”

Nu tog diskussionen en oväntad vändning. Männen i forumet tappade sitt börsfokus helt. Klart att en man står upp, allt annat är suspekt beteende, menade de andra. Vår sittkissare stod (eller satt) ensam mot den ståkissande börsmobben. Han hade blottat sin strupe och de andra högg. Jag har en känsla av att han aldrig riktigt återhämtade sin forna status. Han kanske till och med bytte nick på forumet.

Nu ska vi inte fastna i den där historien. Jag ville bara sätta fingret hur på de sociala konventionerna påverkar oss. Jag tänker på de där outtalade reglerna som vi förväntas känna till, men inte ska prata om. Hur vi klär oss, hur vi för oss, hur vi talar, äter och gestikulerar. Och till viss del även kissar tydligen.

Min tes är att många i Sverige är ytterst noggranna med att följa de sociala konventionerna. Nästan som att vi lär oss dem, om inte via modersmjölken, så åtminstone via instinkt. På gott är vi medvetna och samtida – på ont är vi ängsliga och osjälvständiga.

Utlandssvenskar var länge i mina ögon en samling udda människor, med konstiga jeansmodeller och oregelbundna vanor. I vilka sammanhang man än har stött på dem i Sverige tycks de aldrig passa in. Lite som kusinen från landet nästan. Ni vet, såna som glatt kan glida in på festen med magväska och mobilen i bältet. Nästan stötande avslappnade i sin stil.

Det har alltid varit något avundsvärt över utlandssvenskar tycker jag. De tycks trivas där de står. Jag tror att det har att göra med att de har skakat av sig den lille åklagaren på axeln som Sverigesvenskar tycks gå omkring med. En liten elak intelligent fan som bedömer och snitsigt kommenterar varje steg vi tar.

Jag tror också att det är samma mekanism som gör att många av oss svenskar trivs så alldeles våldsamt bra på semestern utomlands. Den lille åklagaren sitter nämligen kvar hemma i hallen och surar. På semesterorten kan vi se ut som levande rivningskontrakt utan att det stör oss.

”Hur var det i Thailand?”

”Det var så skönt. Man behövde inte sminka sig, eller bry sig om vad man satte på sig. Bara vara liksom”

Givetvis finns det sociala konventioner vart man än kommer, men som tillfällig gäst i ett samhälle är man ohjälpligt utanför. Vår medfödda svenska stilradar är helt ur funktion. Och det är det som upplevs så skönt tror jag.

När mina barn satte sig ner och tittade på barnprogram här var det exakt samma program som hemma. Det är den själaglada grisen Olivia och den präktiga Dora utforskaren som snurrar här liksom i Sverige. Inte som förr då vi barn i de norra utmarkerna hålögt glodde på Vilse i pannkakan och drömde drömmar i beigebrunt, alltmedan andra barn i väst badade i glada färger. Nåja.

Jag kan inte låta bli att hoppas att den här likriktningen faktiskt leder till att barn världen över känner samhörighet. Att de så småningom kommer dela referensramar och sociala konventioner. Olikheterna kommer alltid att finnas där ändå.


9 kommentarer on “Den lille åklagaren på axeln”

  1. Cecilia skriver:

    Så kul läsning! har lagt till dig i blog dieten!

  2. […] Den lille åklagaren på axeln Jag hamnade ofrivilligt i ett börsforum på nätet en gång. Min sökning gällde hur människor använder sina mobiltelefoner för att surfa. I börsforumet trängdes männen med de dyraste och s… […]

  3. Daniel Perez skriver:

    Utlandssvenskar! Det får mig att tänka på er och en liknelse till att flytta in till en villaidyll.

    I början när man är ny granne så ser alla så vänliga ut och det hejas en massa, men ju längre tiden går ju mer av alla små konflikter dyker upp, vägföreningsbråk, grannen som aldrig målar staketet och hon som har fest för ofta.

    Alla dessa små saker man hör skapar en reaktion, man justerar sig så att man själv inte blir den där. Och justera sig = begränsa sig efter vad man tror andra tycker.

    Jag hoppas ni fortsätter att vara så fria som ni säkert är nu när ni aningslöst vandrar omkring i detta kulturlandskap utan att veta vad man ”borde göra”.

    Jag tror man aktivt måste kämpa emot för att förbli fri🙂

  4. Patrick skriver:

    Tack!

  5. Klas skriver:

    Hur vet du att det var en man, om det var en nick? Synden kanske var att det var en kvinnlig trader?

  6. Klas Lindgen skriver:

    Hej, väldigt kul, jag kom ihåg när jag läste det här att när jag pluggade i Australien så var det en kille från England som hade läst någonstans att svenska killar ofta sitter ner och kissar, om det är sant eller inte vet jag inte.
    Det är underbart att få prova på utlandssvensklivet ett tag, hälsa familjen.

    Från San Francisco, Klas


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s