Mellan Parklands och himlen

Nairobi märkte inte ens att min familj kom igår. Och varför skulle stan göra det förresten, fullt upp som den har med att fösa fram hundratusentals invånare samtidigt genom de trånga artärerna. I det här ordnade kaoset med vänstertrafik stånkade vi oss skakigt fram i vår nyinköpta gamla bil, på samma hysteriska villkor som alla andra. Först in i den lediga luckan vinner. Jag vann inte. Jag låg försikigt i vänsterfilen i det tröga flödet och försökte hitta hem till vår lägenhet i Parklands. Vårt nya hem.

Stadsdelen Parklands ligger strax utanför Nairobis stadskärna, centralt men med gröna stänk. Traditionelt domineras Parklands av indier, ett arv från kolonialtiden då britterna anlade järnväg och skeppade in arbetskraft från andra sidan Indiska oceanen. Inte alla har gillat indiernas närvaro. I grannlandet Uganda sparkade diktatorn Idi Amin ut i stort sett varenda en på ett bräde. Han gav dem nittio dagar att lämna landet annars väntade internering i militärläger.

Vi hyr en trea strax ovan trädtopparna. När jag skriver det här ser jag ut över ett sovande Nairobi genom fönstrena som går från golv till tak Jag ser ett lapptäcke, ett myller av hus och bilar, tempel, moskéer och kyrkor. Några lägenheter här och var lyser som solarier, med det typiska afrikanska kalla lampskenet. Från en bakgård i närheten hörs indisk musik på trummor och säckpipa. Ett par hundar skäller i otakt. Någonstans i slumområdet Kibera bakom Nairobis skyskrapor brinner en större eld som skickar en svart diffus rökpelare upp i natten. I fonden flämtar blixtar då och då upp natthimlen, regnperioden är på väg.

Mina två barn och fru sover.Vad har vi gjort, tänker jag för ett ögonblick. Vi har tagit våra barn från den trygga sovande svenska villadrömmen till…den här oordningen. Sedan skäms jag lite för den tanken. Klart att det ska gå bra, här bor ju mängder av folk av alla de sorter. Med FN:s stora närvaro har Nairobi, en ständig ström av in- och utflyttande från väst. Och öst.

Kommer vi att hålla vårt löfte om att inte isolera oss med andra expats`? Kommer vi att placera vår dotter på ett dagis med tydlig kenyansk prägel som vi sa, eller kommer vi göra som många andra i vår situation och sätta henne på montessoridagiset i Gigiri, tvärs över gatan från FN:s högkvarter. Det är det enda stället jag sett med ordnade cykelbanor och tydligt utmärkta övergångställen. Mängder av expats isolerar sig själva och åker fram och tillbaka i stadsjeepar mellan sina trygga utposter och kommer egentligen aldrig i kontakt med det egentliga Kenya. Ska vi bli såna?

”Det gör ingenting att du har ett jättestort skägg pappa”. Det var det första min treåriga dotter sa till mig på flygplatsen efter alla kramar. Dags att raka sig alltså. Jag skyller på mina hektiska två veckor när jag varit ensam här. Jag har ordnat lägenhet och bil, skaffat alla tillstånd, visa och pressleg. Jag har arbetat fram två tv-reportage och skrivit blogginlägg. Jag har flängt kors och tvärs genom stan i taxi. Och sedan på egen hand med vår bil har jag åkt vilse och hittat rätt igen. Och mitt i alltihop åkte jag nästan till Sydafrika.

Två dagar innan familjen anlände kunde jag flytta in lägenheten. Veckorna på egen hand känns som en praktiktid jämfört med nu. Nu är det på riktigt, vi ska bo här i Nairobi. I Afrika. Här uppe i vår koja kurar vi i samma säng den första natten tillsammans. Jag tänker att…nu börjar äventyret.


9 kommentarer on “Mellan Parklands och himlen”

  1. Helena Liden skriver:

    Åh vilket språk du har! Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter på ett så öppet sätt så vi får dela också🙂

  2. Margaretha skriver:

    Läser med största intresse.

  3. Helena Liden skriver:

    Ja kom igen Johan – hur är det? hur går det? Vill se mer genom dina ögon!

  4. Peter Krantz skriver:

    Låter riktigt kul! Men var är bilderna? Tänk om man kunde få inblick i hur det ser ut där du är just nu!

  5. Jan Sandahl skriver:

    Du har en mycket tilltalande ton och ett flyt som gör att man vill läsa mer. Jag kommer att följa era äventyr, så fortsätt att berätta om dem.🙂 Tack Nikke som tipsade/twittrade om bloggen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s