Gud och göteborgare

Det är söndag i ett rum ett par mil norr om Nairobi. En svensk semestersommarmorgon i juli, så är känslan. Det är tyst och stilla utanför fönstret, eftersom alla utom jag är i kyrkan och sjunger. Ska förstås gå vid tillfälle för att ta del av upplevelsen, men idag vill jag kontemplera för egen maskin.

Jag hamnade för övrigt i en spännande Gudsdiskussion igår med en djupt troende universitetslektor med rakat huvud, krulligt skägg och små intellektuella glasögon. Han fann det mycket komiskt att jag varken har någon kyrklig tillhörighet eller en uttalad gudstro.  Det lät inte så värst genomtänkt i hans öron.

Vi hamnade snart i kärndiskussionen om människors rättigheter. Män och kvinnor är skapta olika, sa han. Det är inget märkligt, titta bara på din egen hand, alla fingrar är olika långa. Män är skapta för att styra vårt samhälle, så är det bara! Ett litet logiskt hopp från att vi är olika till att bara män ska chefa kan man tycka…

”You only have to look at your hand” upprepade han med pastoralt eftertryck och lutade sig framåt, synande mig över glasögonen. Han höll sin hand vibrerande framför sig som ett ovedersägligt bevis.

”Well to me its obvious my fingers are made that way in order to let me grab things. It could be the bible, or it could be a beer.” sa jag en smula klumpigt.

Han tittade på mig som om jag vore en rotsak.

”It is obvous to me you havent read the Bible. In the book of…” Sen föreläste han relativt jättelänge om skapelseberättelsen, Jesu lidande och allehanda andra händelser som allihopa tillsamman uppenbarligen mynnade ut i slutsatsen att mannen ska styra och kvinnan ska lyda.

Jag samlade ihop mig till ett portalargument för min ståndpunkt. Det är ju sällan man framför sina etiska, moraliska, religiösa, filosofiska etc. motton i samlat skick. Men jag kände att situationen krävde av mig att jag hade en mycket genomtänkt hållning. Jag blåste på med:

”I celebrate all faiths that lets me regard all human beings as equal. No matter gender, beliefe, sexuality, race or nationality… people from Gothenburg included.” Det där sista om göteborgare råkade slinka med, kanske av rädsla för allvaret i frågans natur.

”People from Gothenburg?” sa han mycket intresserat, vilket fick mig att skämmas lite för att jag drog ner nivån i diskussionen.

”Sorry for that one. Old Swedish quarrel, its the second largest village in Sweden. I am from the city of Stockholm.”

Detta tyckte han var oerhört roligt. Han vände ansiktet mot taket och skrattade med vidöppen mun. Till slut hittade vi ett sätt att acceptera varandras ståndpunkter. Kanske mest för att vi gillade varandra. Han menade att jag nog egentligen stod Gandhi ganska nära i min tro. Vilket för honom var ytterst respektabelt. Men jag borde nog läsa en bok eller två i ämnet. Och där kunde jag inte ge honom annat än rätt.

Från mitt fönster hörs någon typ av kråka hojta. Det är strax över tjugo grader och klockan har inte hunnit bli nio här ännu. Har för en stund glömt bort att min dokumentär om våra digitala identiteter ligger färdig i en redigering på tv-huset i Stockholm. Vi har nu fått sändningsdatum, men jag väntar fortfarande på klartecken att få läcka.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s