Jag är googlad

På torsdag sänds min dokumentär Du är googlad. Det märks att vi är på upploppet. Fullt kaos råder i mitt googleresultat just nu. Och många intressanta saker skrivs. Jag lär nog aldrig bli mig lik på nätet.

Du är googlad riktar sig till allmänheten och inte specialisterna. För sökmotorfolket är resultaten i dokumentären ändå redan hopplöst inaktuella. Jag hoppas sätta fokus på att det kan faktiskt kan få konsekvenser hur våra digitala identiteter ser ut. Mer än hälften av cheferna googlar blivande anställda, så bilden som sökmotorerna levererar av oss handlar inte bara om fåfänga. Inte ens i mitt fall, även om jag själv tillåtit och bidragit till att min digitala identitet blivit ett monster. Som någon skulle ha uttryckt saken.

Härom dagen när jag precis hade klivit av en matatu mitt i Nairobis morgonrusning frigör sig plötsligt en gestalt ur mängden och kommer upp längs min sida. Han har något jagat i blicken, men är trevlig.

”Where are you from?” frågar han.

”Sweden” svarar jag.

”Oh, välkommen. I am going to study at Uppsala university. Veterinary medicin.”

Människor väller ur olika transportmedel på den öppna platsen, som är en av stadens kaotiska busstationer. Just sådana här platser har jag varnats för att rånare hittar sina offer. Men på morgonen? Jag går fort och mannen har slutit upp vid min sida.

”How do you treat black people in Sweden?” fortsätter han.

Han har onekligen startat en intressant konversation. Och jag vet ju att man läser till veterinär i Uppsala, dock inte på Uppsala universitet utan på SLU. Och vilken slump att stöta på en svensk… Jag tänker krasst att han har lärt sig något litet om många västländer. Små fakta som han kan köra för att få en fatta intresse och sänka garden.

Alla varningsklockor ringer. Jag hade redan tagit sikte på en affär lite längre ner på gatan. Jag håller konversationen flytande, men han tycks alltmer sluta lyssna. Istället fångar jag hans blick just när den hittar min mobiltelefon i framfickan. I väskan på ena axeln har jag datorn, pengar och kreditkort.

”Okey, thank you and good luck” säger jag och smiter snabbt in i affären. I säkerhet. När jag kommer ut igen är mannen borta. Men någon timme senare i ett kvarter längre bort dyker han plötsligt upp vid min sida igen.

”Hello Sweden” säger han.

Nu säger jag till honom att jag jobbar och att han måste låta mig vara ifred. Jag håller mobilen mot örat, låtsas ringa och går in på ett kafé den här gången. Ska han inte ge sig? Uppenbarligen hovrar han runt i kvarteren och letar efter gående plånböcker, sådana som jag alltså. Jag överväger att beställa en taxi från kaféet.

Men låt oss stanna upp för ett ögonblick…, som Tage Danielsson skulle ha sagt. Efter att ha tänkt efter lite så tror jag faktiskt inte att den här killen skulle råna mig. Jag lutar åt att han var en arbetslös akademiker som körde sin line för att sen komma till huvudfrågan:

”Can you help med with some money to the ticket to Sweden?” Om han sen skulle ha stålarna till Tusker eller familjen förtäljer inte historien.

Men det är ju en avgörande skillnad att vilja tigga några shilling och att planera att slita av mig väskan och springa. Men jag agerade på känsla, samma känsla som får folk att sätta upp gallergrindar inomhus i Sverige. Känslan av att det är bäst att göra något för säkerhets skull. Man vet ju aldrig. Nä, man vet faktiskt inte om man i själva verket driver upp en paranoja som begränsar en för livet.

Jag kommer att tänka på ett av polisens bästa trick för att öka den upplevda tryggheten i områden. De kör runt dagtid med sina polisbilar i villaområden så att folk ser att de finns. Det har visat sig bidra till att människor svarar i trygghetsundersökningar att polisen gör ett bra jobb och att de känner sig trygga i sitt område. Som jag förstått saken har knappt ett enda villainbrott någonsin förhindrats av denna verksamhet. Det är snarare så att det kanske är långt mer effektivt att sitta på kammaren och utreda villainbrott. Men det är känslan som räknas.

Bilden av oss själva på Google handlar också om känslan vi får av varandra. Det är den vi agerar på, som arbetsgivare, som nya bekanta. Vad som verkligen ligger bakom sökträffarna är vi ytterst dåliga på att förstå. I många fall är ju det dessutom omöjligt.

Få människor går ens till sidan två när de googlar på ett namn. De sökträffar som ligger högst uppfattas alltså som de mest relevanta kring våra personligheter. Men är det verkligen så? Jag vet människor som sitter fast med förödande sökträffar överst i sitt namn. Ett par av dem möter du i Du är googlad på torsdag.

About these ads

6 kommentarer on “Jag är googlad”

  1. sonjacatani skriver:

    Så bra skrivet!!!! Tack!

  2. [...] Du är Googlad om den digitala identiteten. Producent är Johan Ripås som berättar mer på sin blogg och sökmotorexperten Nikke Lindqvist är den som jobbar med Google-resultaten i dokumentären. [...]

  3. Marie skriver:

    Bra skrivet! Tyvärr är det nog så att folk tror väldigt mycket på det som skrivs på nätet hur fel det än må vara. Jag råkade tyvärr ut för ett falskt rykte på ett forum om yttrandefrihet här på nätet för ett halvår sedan. Om att jag skulle ha en förhållande med en känd sångerska (som vad jag vet är gift med en man!!) efter att ha varit på hennes konsert i Rättvik i somras. Detta har fått mycket jobbiga konsekvenser för mig både på nätet och i verkliga livet. Till saken hör att sångerskan i fråga inte alls tycks ha någon lust att hjälpa mig ur detta. Hur i hela friden ska man göra?

  4. [...] Johan Ripås gör försök att ta makten över sin egen digitala identitet, och träffar människor som råkat [...]

  5. [...] med mobilen eller webkameran. Fler tips får du i dokumentären  ”Du är Googlad!” gjord av Johan Ripås. I dokumentären får du ta del av olika personers erfarenhet av ett negativt sökresultat på [...]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 33 andra följare